Följeslagaren Abu Musa al-Ash'ari (må Allah vara nöjd med honom) förrättade en bön, och när han satt för Tashahhud sa en av de bedjande bakom honom: ''Bönen har nämnts parallellt med godhet och allmosa". När Abu Musa (må Allah vara nöjd med honom) blev färdig med bönen vände han sig mot de bedjande och frågade vem det var som sa "Bönen har nämnts parallellt med godhet och allmosa"?! De närvarande blev tysta, och ingen av dem svarade. Han repeterade sin fråga ännu en gång, och ingen svarade honom. Abu Musa (må Allah vara nöjd med honom) sa då: "Hittan! Det kanske var du som sa det?", eftersom han var en modig man som han hade kontakt med. Han bad intill honom och Abu Musa visste att han inte skulle ta illa vid om han misstänkte honom, varpå den som egentligen hade sagt yttrandet möjligen skulle erkänna. Hittan svarade att det inte var han, och att han var rädd att han skulle anklaga honom i tro om att det var han som sa det. En person bland de närvarande sa då att det var han som hade sagt det, och att han endast avsåg gott med det. Abu Musa sa då, för att lära dem: "Vet ni inte vad ni ska säga i er bön?!", för att visa sitt fördömande. Sedan berättade Abu Musa att profeten ﷺ höll en predikan för dem en gång där han tydliggjorde deras religion och lärde dem deras bön. Han ﷺ sa: "När ni ber ska ni räta till era rader och stå upprätt, sedan ska någon bland er leda resterande i bön. När imamen inleder med Takbir, ska ni också säga Takbir. När han reciterar al-Fatihah och når 'Inte de som har drabbats av [din] vrede och inte heller de vilsna' (1:7) ska ni säga 'amen'. När ni säger detta besvarar Allah er bön. När imamen säger Takbir och böjer sig för Ruku' ska ni också säga Takbir och böja er i Ruku'. Imamen ska böja sig före er och resa sig före er, så böj er inte före honom och res er inte före honom. Den stunden som imamen böjer sig för Ruku' före er, kompenseras med att ni förblir i Ruku' den stunden som han reser sig från den, så den stunden motsvarar den föregående stunden, och er Ruku' blir följaktligen lika lång som hans Ruku'. När imamen säger: 'Sami'allahu liman hamidah' (Allah hör den som lovprisar honom), ska ni säga: 'Allahumma Rabbana wa lakal-hamd' (Allah, vår Herre, dig tillkommer alla lovprisningar). Om de bedjande säger detta har Allah sagt genom sin profets tunga: 'Allah hör den som lovprisar honom'. När imamen säger Takbir och går ner i Sujud, ska de bedjande säga Takbir och gå ner i Sujud. Imamen ska gå ner i Sujud före er och sätter sig före er, så gå inte ner i Sujud före honom och sätt er inte före honom. Den stunden som imamen går ner i Sujud före er, kompenseras med att ni förblir i Sujud den stunden som han reser sig från den, så den stunden motsvarar den föregående stunden, och er Sujud blir följaktligen lika lång som hans Sujud. När ni sitter för att säga Tashahhud ska det första som ni säger vara: 'At-tahiyyatu at-tayyibatu as-salawatu lillah' (Alla vördnads-hälsningar, samtliga böner, alla goda ord och handlingar hör till Allah). Herraväldet, evig existens och storhet tillkommer enbart Allah, likaså tillkommer de fem obligatoriska bönerna honom. "As-salamu 'alayka ayyuhan-nabiyyu wa rahmatullahi wa barakatuhu, as-salamu 'alayna wa 'ala 'ibadillahis-salihin" (Må fred vara över dig, profeten, och Allahs barmhärtighet och välsignelser. Må fred vare över oss och Allahs rättfärdiga tjänare), be Allah om fred och att han skyddar mot varje brist, fel, förstörelse och skada. Denna fred ska sändas över profeten ﷺ i synnerhet, sedan oss själva, och sedan Allahs rättfärdiga tjänare som lever upp till Allahs rättigheter och tjänarnas rättigheter. Slutligen vittnar vi om att det inte finns någon sann gud utom Allah, och att Muhammed är hans tjänare och sändebud".